Effekter av TBT (tributyltenn) övervakas för att kunna bedöma påverkan i havet av detta giftiga ämne. TBT har använts i båtbottenfärger från 1960-talet till långt in på 2000-talet för att förhindra att olika organismer sätter sig fast och börjar växa på båtskrov.
Båtbottenfärg som innehåller det giftiga ämnen TBT (tributyltenn) är idag förbjuden, men effekterna från tidigare användning visar sig bland annat som könsförändringar hos snäckor.
TBT har alltså använts i båtbottenfärg under lång tid i Sverige och på andra håll i världen. Sedan 2008 är ämnet totalförbjudet i båtbottenfärg inom EU. Exponering för TBT kan leda till hormonell påverkan så att honorna hos ett flertal snäckarter utvecklar hanliga könsorgan, så kallat imposex. Detta kan göra snäckorna sterila. Imposex mäts på flera lokaler läng svenska kusten På västkusten mäts graden av imposex och TBT-halten i vävnad hos stor nätsnäcka och på ostkusten mäts enbart imposex i stor tusensnäcka. Tusensnäckorna är så små att det blir svårt att mäta TBT-halten i vävnad hos dessa.
Bedömningen av ett havsområdes miljötillstånd utifrån imposex baseras på i vilken grad honorna är drabbade av detta. Graden av imposex uttrycks som VDSI (Vas Deferens Sequence Index). Ospar:s och ICES:s bedömningskriterier används. Miljötillståndet när det gäller effekter av TBT i svenska vatten varierar från otillfredsställande till gott.
I Skagerrak minskar trenden av imposex hos stor nätsnäcka vid alla lokaler. I Kattegatt visar lokaler i utsatta områden på ett sämre miljötillstånd, jämfört med lokaler i mer opåverkade områden. Den tydliga minskning som ses på flera lokaler i Skagerrak ses inte i Kattegatt. Detta beror i viss mån på att färre lokaler undersöks i Kattegatt men också på att en mindre känslig snäckart (stor tusensnäcka) används vid hälften av dessa lokaler. Att ytterligare en art används i Kattegatt beror på att stor nätsnäcka inte är så vanlig i södra Kattegatt eftersom salthalten är för låg.
Insamling av stor tusensnäcka vid Salvikens strandängar (Peringia ulvae), Öresund.
I mindre påverkade områden, exempelvis vid referenslokalerna, ses endast små variationer mellan åren, vilket är förväntat. Vid lokalerna i södra och norra Egentliga Östersjön har imposex hos stor tusensnäcka undersökts sedan 2008. De senaste resultaten visar att imposex minskar vid nio av sexton lokaler. Det finns dock tydliga skillnader i procentuell påverkan mellan punktkällor och övriga lokaler. Antalet båtar är högre vid punktkällor än vid övriga lokaler och ungefär 40 procent av honorna är påverkade vid punktkällor. Motsvarande siffra för naturhamnar och referenslokaler var 10 procent respektive 14 procent år 2022.
I södra Egentliga Östersjön bedöms miljötillståndet som måttligt vid merparten av lokalerna, detsamma gäller för hamnar i norra Egentliga Östersjön, medan referenslokaler samt naturhamnar uppvisar ett gott miljötillstånd.
Övervakning av biologiska effekter av TBT hos stor nätsnäcka Tritia nitida (tidigare Nassarius nitidus) har pågått i Skagerrak sedan 2003. VDSI har sedan dess minskat vid alla fyra lokaler i Brofjorden, men trenden tenderar att plana ut från 2009 och framåt. Även en minskning av halten TBT i vävnaden kan ses vid samtliga lokaler. Minskningen är som tydligast de två första åren och då främst vid Slätholmarna (Brofjorden 4) och Råoljekajen (Brofjorden 2). Miljötillståndet bedöms för 2022 vara gott vid tre av fyra lokaler och endast snäckorna vid Slätholmarna uppvisade ett måttligt miljötillstånd.
Lokalerna i Göteborgs skärgård visar tydligt att effekterna av TBT, i form av imposex, ökar ju närmare Göteborgs hamnområde man kommer.
Vid provtagningen i Västerhavet används nätsnäcka (Tritia nitida).
I Ersdalsviken (Göteborg 4), i ytterskärgården på den västra sidan av Hönö, är påverkan av TBT låg. Mellanårsvariationerna är små, och det är troligt att denna lokal speglar opåverkade bakgrundsnivåer i området, även om miljötillståndet 2022 är måttligt på denna lokal. VDSI är generellt högre vid Lilla Varholmen (Göteborg 5) och Långholmen (Göteborg 6), som båda ligger närmare Göteborg. I Lilla Varholmen har både VDSI och TBT i snäckornas vävnad minskat signifikant över tiden, men vid Långholmen minskade endast VDSI. Miljötillståndet vid dessa båda lokaler bedöms också som måttligt. Samma miljötillstånd gäller även för lokalen vid Dockpiren (Göteborg 7) inne i Göteborg som fram till 2017 bedömdes som otillfredsställande. VDSI har minskat med tiden men ingen nedåtgående trend ses i TBT i snäckornas vävnad.
Vid referenslokalen i Skagerrak är VDSI och TBT-halten i snäckornas vävnad stabilt låg och har så varit sedan programmet startade. Trenden minskar dessutom svagt för båda variablerna och miljötillståndet har förbättrats från måttligt till gott sedan 2011.
Minskande trender ses vid samtliga lokaler i Skagerrak för VDSI. Kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter är dessutom under 1 vid samtliga lokaler utom Dockpiren, vilket innebär att nedbrytningen av TBT är snabbare än tillförseln. Sammantaget bedöms miljötillståndet i Skagerrak vara gott vid fyra lokaler och måttligt vid fem lokaler.
Inom Kattegatt används två indikatorarter för TBT. I Glommens fiskehamn samt utanför Gåsanabbe studeras stor nätsnäcka Tritia nitida och vid Råå hamn och vid Salvikens strandängar studeras stor tusensnäcka Peringia ulvae.
Snäckorna vid Gåsanabbe visar fortsatt låga nivåer av imposex. TBT-halt i vävnad har minskat men ingen tydlig minskning ses för VDSI som legat stabilt på en låg nivå, och visar på ett gott miljötillstånd. Vid Glommens fiskehamn syns däremot högre nivåer av imposex i stor nätsnäcka, liksom starkt förhöjd TBT-halt i snäckvävnaden. Ingen minskning ses för några av variablerna och miljötillståndet bedöms här som måttligt.
Ett annat område i Kattegatt som är starkt påverkat av TBT är Råå hamn. Där visar cirka 77 procent av honorna av stor tusensnäcka något stadium av imposex. Stor tusensnäcka är inte lika känslig för TBT som nätsnäckan. Den drabbas därför sällan av de högsta stadierna av imposex, även om föroreningsgraden är hög. Miljötillståndet för snäckorna från Råå hamn, där det finns plats för 1200 båtar, bedöms vara måttligt. Vid Salvikens strandängar uppvisar 13 procent av honorna imposex och VDSI ligger på 0,27. Detta innebär också ett måttligt miljötillstånd, men även en ökning mot tidigare resultat. Inga tydliga trender syns vid varken Råå hamn eller Salvikens strandängar.
Totalt sett syns inga trender i Kattegatt och miljötillståndet vid de flesta lokalerna klassas som måttligt, undantaget är Gåsenabbe där TBT i vävnad minskar och miljötillståndet bedöms som gott.
I södra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (Peringia ulvae) varje år vid två hamnar: Hällevik och Simrishamn; två referenslokaler: Toseboviken och Simrishamn ref; samt vid en naturhamn på Tjärö. Tidigare studerades även Trelleborgs hamn samt en referensstation till denna, men på grund av svårigheter att hitta snäckor så har dessa lokaler ersatts av lokalerna vid Simrishamn med start 2018. Imposex fanns hos snäckor vid alla lokaler och miljötillståndet bedömdes som måttligt överallt, med undantag för referenslokalen utanför Simrishamn som har ett gott miljötillstånd. Påverkan från TBT är som störst vid hamnen i Hällevik; både VDSI och andelen påverkade snäckor överskrider resultaten från alla övriga lokaler i Södra Egentliga Östersjön. Mer än hälften av snäckorna, 55 procent, i Hällevik har någon form av imposex. Även i Simrishamns marina är flertalet snäckor påverkade (45 procent). Den procentuella påverkan i referenslokalerna samt naturhamnen vid Tjärö, är lägre och varierar mellan 11 och 26 procent. Provtagning har skett årligen under tretton år vid lokalerna Hällevik, Toseboviken samt Tjärö och en nedåtgående trend ses vid samtliga lokaler.
Sammanfattningsvis är miljötillståndet för södra Egentliga Östersjön måttligt vid samtliga lokaler och nedåtgående trender ses vid tre av lokalerna.
I norra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (P. ulvae) vid tre hamnar (punktkällor): Blankaholm, Oxelösund och Bullandö; tre referenslokaler: Öre, Kittelön och Stora Bäckskär; samt tre naturhamnar: Vippholmen, Ringsöfladen och Lökaö.
Vid Blankaholm minskar såväl VDSI hos snäckorna som andelen honor som är påverkade. Andelen honor med imposex har minskat från som mest 38 procent till nuvarande 11 procent. Miljötillståndet i Blankaholm bedömdes 2020 som gott, men de senaste två årens mätningar visar dock på ett måttligt miljötillstånd.
Lokalen vid Blankaholm, där det en gång i tiden har funnits en omfattande utskeppning av virke. Virket fraktades med fartyg som målats med färg som innehöll TBT. Effekterna av TBT har minskat med tiden och miljötillståndet varierar något. Den senaste provtagningen visade på ett måttligt miljötillstånd.
I naturhamnarna och vid referenslokalerna i norra Egentliga Östersjön syntes effekter av TBT-påverkan vid alla sex lokalerna. Minskande trender ses vid naturhamnen Vippholmen samt referenslokalerna Kittelön och Öre. Miljötillståndet bedöms 2022 som gott vid fyra av sex lokaler. Andelen honor med imposex i naturhamnar och referenslokaler varierar mellan 3 och 26 procent. Påverkan är vanligen betydligt lägre vid dessa lokaler än vid punktkällorna, men 2022 var den procentuella påverkan låg även vid Bullandö och Blankaholm.
Sammanfattningsvis för norra Egentliga Östersjön bedöms miljötillståndet vid sex av fyra lokaler som gott och vid övriga fem som måttligt. En signifikant minskning ses vid sex lokaler bland annat samtliga punktkällor.
Ansvarig expert: Marina Magnusson, Marine Monitoring AB
Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.
Övervakning av effekter av TBT (tributyltenn) är en del av den nationella miljöövervakningen och övervakning av snäckor har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön. Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn, samt två lokaler längs Hallandskusten. I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden från Stockholms skärgård till Råå i Skåne.
